<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><!-- generator="wordpress/2.3.3" -->
<rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	>
<channel>
	<title>Kommentarer till Godis i alla färger</title>
	<link>https://www.suzuki2-takt.se/2009/11/10/godis-i-alla-farger/</link>
	<description>För oss med ett brinnande intresse för SUZUKI 2-taktare!</description>
	<pubDate>Thu, 21 May 2026 01:40:43 +0000</pubDate>
	<generator>http://wordpress.org/?v=2.3.3</generator>
		<item>
		<title>Av: Björn Ek</title>
		<link>https://www.suzuki2-takt.se/2009/11/10/godis-i-alla-farger/#comment-12</link>
		<dc:creator>Björn Ek</dc:creator>
		<pubDate>Thu, 12 Nov 2009 07:49:35 +0000</pubDate>
		<guid>https://www.suzuki2-takt.se/2009/11/10/godis-i-alla-farger/#comment-12</guid>
		<description>Ännu en intressant analys kring vår kära hobby. Att Suzuki gav sina färger ett namn med fantasifullt innehåll och ett mer anpassat för den Amerikanska marknaden är känt sedan tidigare. Kanske inte så konstigt med tanke på dom volymer som ändå såldes i USA. Ville man ha egna färgnamn i USA så fick man det helt enkelt. De amerikanska Suzuki mäniskorna visste väl hur man bäst marknadsförde produkterna, och färgnamnen utgjorde givetvis en viktig parameter. Några exempel som kan relateras är, Candy orange som blev Mojave copper, Candy lavender - California burgundy, Candy jackal blue - Newport blue, Candy sophia green - Montery green, Candy yellow - Aztec gold o.s.v. Precis som att Phlolina inte finns gäller det samma för Lavender. Lavendel finns ju men inte Lanvender. Felstavat av japanerna eller ett fantasiord? Vi lär aldrig få svaret, men intressant är det.

Hälsningar
Björn</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Ännu en intressant analys kring vår kära hobby. Att Suzuki gav sina färger ett namn med fantasifullt innehåll och ett mer anpassat för den Amerikanska marknaden är känt sedan tidigare. Kanske inte så konstigt med tanke på dom volymer som ändå såldes i USA. Ville man ha egna färgnamn i USA så fick man det helt enkelt. De amerikanska Suzuki mäniskorna visste väl hur man bäst marknadsförde produkterna, och färgnamnen utgjorde givetvis en viktig parameter. Några exempel som kan relateras är, Candy orange som blev Mojave copper, Candy lavender - California burgundy, Candy jackal blue - Newport blue, Candy sophia green - Montery green, Candy yellow - Aztec gold o.s.v. Precis som att Phlolina inte finns gäller det samma för Lavender. Lavendel finns ju men inte Lanvender. Felstavat av japanerna eller ett fantasiord? Vi lär aldrig få svaret, men intressant är det.</p>
<p>Hälsningar<br />
Björn</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Tony Henschel</title>
		<link>https://www.suzuki2-takt.se/2009/11/10/godis-i-alla-farger/#comment-11</link>
		<dc:creator>Tony Henschel</dc:creator>
		<pubDate>Wed, 11 Nov 2009 19:27:20 +0000</pubDate>
		<guid>https://www.suzuki2-takt.se/2009/11/10/godis-i-alla-farger/#comment-11</guid>
		<description>Per-Åke, jag håller med dig om att Suzukis färgpalett stod i zenit hösten -71. &lt;em&gt;Candy Lavender&lt;/em&gt; på T500R och så smällde de på med samma älska-eller-hata-färg på prestigepjäsen GT750 till -72 års modell. Onekligen modigt på en modell som skulle konkurrera med Honda CB750 och Kawa H2. Jag var bara en liten grabb på den här tiden, men jag misstänker att många valde att lacka om sina GT750 i början på 70-talet. Men, kulören är kultförklarad av många för länge sedan och – enligt mitt tycke – en sällsynt skarp kontrast mellan muskler i form av jättemotor med muskler och det lite feminina lila. En GT750 passar helt enkelt förbannat bra i &lt;em&gt;Candy Lavender&lt;/em&gt;. Det blå/gröna alternativet, &lt;em&gt;Candy Jackal Blue&lt;/em&gt;, känns tamt i jämförelse. De övriga japanska hojtillverkarna var inte långt efter vad gäller fantasirika namn på färgerna. Honda körde med ädelstensaccosiationer på 750-modellen och döpte färgen till &lt;em&gt;Ruby Red&lt;/em&gt; och Kawasaki gav sin slidmatade A7 en kulör som de kallade för &lt;em&gt;Pastel Yellow&lt;/em&gt;.
Återigen en intressant text, Fröberg. Ni andra: skriv, diskutera, tyck till, håll med, ge oss på käften, men debattera för tusan! Det finns hur mycket som helst att skriva om. Bara man nördar ner sig ordentligt.
Tony Henschel</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Per-Åke, jag håller med dig om att Suzukis färgpalett stod i zenit hösten -71. <em>Candy Lavender</em> på T500R och så smällde de på med samma älska-eller-hata-färg på prestigepjäsen GT750 till -72 års modell. Onekligen modigt på en modell som skulle konkurrera med Honda CB750 och Kawa H2. Jag var bara en liten grabb på den här tiden, men jag misstänker att många valde att lacka om sina GT750 i början på 70-talet. Men, kulören är kultförklarad av många för länge sedan och – enligt mitt tycke – en sällsynt skarp kontrast mellan muskler i form av jättemotor med muskler och det lite feminina lila. En GT750 passar helt enkelt förbannat bra i <em>Candy Lavender</em>. Det blå/gröna alternativet, <em>Candy Jackal Blue</em>, känns tamt i jämförelse. De övriga japanska hojtillverkarna var inte långt efter vad gäller fantasirika namn på färgerna. Honda körde med ädelstensaccosiationer på 750-modellen och döpte färgen till <em>Ruby Red</em> och Kawasaki gav sin slidmatade A7 en kulör som de kallade för <em>Pastel Yellow</em>.<br />
Återigen en intressant text, Fröberg. Ni andra: skriv, diskutera, tyck till, håll med, ge oss på käften, men debattera för tusan! Det finns hur mycket som helst att skriva om. Bara man nördar ner sig ordentligt.<br />
Tony Henschel</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>
